Rehab 5

I fredags var jag som vanligt på rehab.  Precis som förra veckan stod  det  "Studio" vid första passet.  Studio innebär praktisk arbetsterapi.  Många med MS behöver öva på sin finmotorik så även jag.  

Jag behöver också öva på tålamod och att inte, bli stressad och slarvig samtidigt jag inte måste vara perfekt.  Det är ganska komplicerat att beskriva denna sida av mig själv för den följer inte riktigt någon utpräglad logik.  Nåväl  jag kämpar på och studion är rolig för man får pilla lite med händerna.

För övrigt var det eget träningsprogram, funktionell styrketräning och stretching.  Allt är roligt och nödvändigt.  Det sistnämnda är dock mest nödvändigt.  Jag kommer nog aldrig att gilla stretching.

Efter en stund i massagefåtöljen var jag helt slut och tänkte åka direkt hem och vila.  Skulle bara förbi jobbet och kolla en grej.  Hamnade dock mitt i en genomgång av ett datorprogram. Inte helt bra att ha jobb och rehab på samma gata. :(

Helgen har varit bra och idag måndag blir det Mabthera på Huddinge sjukhus.

Rehab 4

"Sund egoism" var ämnet för onsdagens gruppdiskussion. Det är ett begrepp som för mig blivit nästan synonymt med Rehabstation-Stockholm. Det är ett tänk som egentligen borde vara en självklarhet men det är ändå svårt att acceptera  speciellt i praktiken.  Ja, för två år sedan när jag gick rehab första hade jag nog lite svårt för att gilla det ens i teorin.  Jag är väl inte riktigt uppfostrad med att sätta mig själv i första rummet.

Med en sjukdom som MS som gör att man bara är utrustad med en begränsad  mängd pigghet och energi så måste man hushålla med sina tillgångar. Kraften ska räcka hela dagen.

Den sunda egoismen kan vara något så enkelt som att våga be om hjälp eller att acceptera hjälpmedel. Att ge sig själv tid att göra saker eller att ha modet att tacka nej till sådant som gör att man blir trött och matt låter ännu enklare men man vill ju vara som man var innan man blev sjuk...som man tror att man var innan man blev sjuk.

Jag har till exempel blivit bättre på det här med att ge mig själv tid. Men jag är dålig på att be om hjälp. Jag måste bli bättre p det.

I övrigt innehöll förmiddagen personligt träningsprogram, kognitiva test med arbetsterapeuten, Sofia och quigong med Moncan. En bra dag.

Rehab 3

Träningsvärken från fredagens rehab-pass hade precis börjat ge med sig när det var dags att för ännu mera träning.

På dagens schema ingick att arbeta med det personliga träningsprogrammet och min sjukgymnast, Pernilla, visade vad jag skall fokusera på.  Det är väl inte direkt roliga övningar. I mitt fall handlar det mycket om att öka rörlighet i leder som påverkats av MS och Bechterew. Det är bara att nöta.

Före fikat träffade jag min kurator Stephan.  Han var min kurator under förra rehab-perioden och jag tror att han såg en något förändrad "patient" som är betydligt tryggare i sin sjukdom och ärligare och kärleksfullare mot sig själv.

Efter fikat blev det ett svettigt pulstränings-pass. Konditionen var inte så risig som jag befarat. Roligt pass var det också.

Som belöning fick vi avsluta förmiddagen  med avspänning. Jag somnade så gott, så gott!

Entrecôte med sallad

God och enkel lördagsmiddag.

Rehab 2

Jag Igår, fredag, var det dags för det andra rehab-passet. Det blev ett ganska fysiskt pass vilket jag känner av i kroppen idag. Det är inte många muskler som inte ömmar.  Egentligen är det inte så konstigt att det känns som om jag blivit överkörd av en ångvält, eftersom jag inte tränat ordentligt sedan i våras. En timmes "Funktionell styrketräning"  med  efterföljande stretch i ytterligare tre kvart var en nyttig genomkörare av min gamla lekamen.

 

Förutom dessa båda aktiviteter innehöll fredagens rehab ytterligare kartläggning av balansen samt "Studio" vilket är praktisk arbetsterapi.  Här kommer jag att behöva jobba med att lära mig att vara nöjd och känna när mitt arbete är "good enough".  Jag får säkert anledning att återkomma till detta senare.

 

Ha en fortsatt trevlig helg!

 

Mörbultad men nöjd i massagestolen efter rehab

 

Rehab 1

Idag har jag alltså ånyo börjat på rehab.  Det var en förmiddag med  fyra pass.  Först "inskrivning" med chefen som bland annat innebar att fylla i en massa enkäter om hur man mår.  Dessa enkäter är ofta ganska trubbiga instrument, men de behövs kanske av landstingsbyråkratiska  skäl.

Efter detta var det dags för ett balanspass.  För en människa utan ms handlar det om enkla övningar som att kasta en boll mellan händerna eller studsa den via golvet. Ännu simplare låter förmodligen övningen som går ut på att stå med fötterna ihop och samtidigt blunda. Det gick sådär. Fast jag blev svettig!

Ibland tänker jag att en människa utan ms säkert klarar detta galant, fast vad vet jag? Jag har haft ms sedan  1993 vilket faktiskt är hälften av mitt medvetna liv.  Vad är "normalt" och vad är sjukt? Jag vet inte längre, inte säkert.

Efter fikat var det kartlggning av rehabiliteringsbevov hos arbetsterapeut och sjukgymnast. Hela min inställning är annorlunda jämfört med hur den var förra gången jag började rehab vilket jag tänker återkomma till så småningom.

Som jag skrev i förra inlägget är bloggen en del av min terapi och rehab.  Jag skriver av rent egoistiska skäl.  Det är ett sätt att sammanfatta tankarna.  Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Den enda jag vill ha sympati ifrån eller vill ska känna empati är jag själv.

Och för tillfället orkar jag inte med välmenta råd och tips om hur jag ska leva mitt liv. Jag förstår om folk vill hjälpa men jag blir bara stressad av att läsa all ny  "fakta"  och alla nya dieter och liknande.  Jag hoppas att folk förstår mig.

Idag börjar jag på rehab

Idag inleder jag min andra rehab-period på  Rehabstation Stockholm i Liljeholmen. Jag kommer att tillbringa tre förmiddagar i veckan här fram till oktober. Det känns spännande och lite pirrigt. Vet inte riktigt vad jag förväntar mig av rehaben den här gången. 

Förra gången för två år var första gången jag gick på rehab för min ms. Då blev den ett minst sagt omtumlande uppvaknande som förmodligen var lika nödvändigt som alla  mediciner i världen.

I och med min rehabilitering tänkte jag att jag skulle skaka liv i bloggen. Jag minns förra gången hur viktigt det var att skriva av sig och samla sina erfarenheter så bloggande har helt egoistiska syften. Läs om ni vill.

Nu kör vi!