Idag har jag alltså ånyo börjat på rehab. Det var en förmiddag med fyra pass. Först "inskrivning" med chefen som bland annat innebar att fylla i en massa enkäter om hur man mår. Dessa enkäter är ofta ganska trubbiga instrument, men de behövs kanske av landstingsbyråkratiska skäl.
Efter detta var det dags för ett balanspass. För en människa utan ms handlar det om enkla övningar som att kasta en boll mellan händerna eller studsa den via golvet. Ännu simplare låter förmodligen övningen som går ut på att stå med fötterna ihop och samtidigt blunda. Det gick sådär. Fast jag blev svettig!
Ibland tänker jag att en människa utan ms säkert klarar detta galant, fast vad vet jag? Jag har haft ms sedan 1993 vilket faktiskt är hälften av mitt medvetna liv. Vad är "normalt" och vad är sjukt? Jag vet inte längre, inte säkert.
Efter fikat var det kartlggning av rehabiliteringsbevov hos arbetsterapeut och sjukgymnast. Hela min inställning är annorlunda jämfört med hur den var förra gången jag började rehab vilket jag tänker återkomma till så småningom.
Som jag skrev i förra inlägget är bloggen en del av min terapi och rehab. Jag skriver av rent egoistiska skäl. Det är ett sätt att sammanfatta tankarna. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig. Den enda jag vill ha sympati ifrån eller vill ska känna empati är jag själv.
Och för tillfället orkar jag inte med välmenta råd och tips om hur jag ska leva mitt liv. Jag förstår om folk vill hjälpa men jag blir bara stressad av att läsa all ny "fakta" och alla nya dieter och liknande. Jag hoppas att folk förstår mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar