"Sund egoism" var ämnet för onsdagens gruppdiskussion. Det är ett begrepp som för mig blivit nästan synonymt med Rehabstation-Stockholm. Det är ett tänk som egentligen borde vara en självklarhet men det är ändå svårt att acceptera speciellt i praktiken. Ja, för två år sedan när jag gick rehab första hade jag nog lite svårt för att gilla det ens i teorin. Jag är väl inte riktigt uppfostrad med att sätta mig själv i första rummet.
Med en sjukdom som MS som gör att man bara är utrustad med en begränsad mängd pigghet och energi så måste man hushålla med sina tillgångar. Kraften ska räcka hela dagen.
Den sunda egoismen kan vara något så enkelt som att våga be om hjälp eller att acceptera hjälpmedel. Att ge sig själv tid att göra saker eller att ha modet att tacka nej till sådant som gör att man blir trött och matt låter ännu enklare men man vill ju vara som man var innan man blev sjuk...som man tror att man var innan man blev sjuk.
Jag har till exempel blivit bättre på det här med att ge mig själv tid. Men jag är dålig på att be om hjälp. Jag måste bli bättre p det.
I övrigt innehöll förmiddagen personligt träningsprogram, kognitiva test med arbetsterapeuten, Sofia och quigong med Moncan. En bra dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar