Ikväll har jag varit på filosofiskt kafé på Rehabstation-Liljeholmen. Det var första gången jag var på ett filokafé på Rehabstationen. Det jag tycker är så fantastiskt är folks öppenhet och vilja att dela med sig. Vi var väl ett dussintal människor (varav två män) och flera av dem hade jag aldrig träffat innan. Det som förenade oss var vår vilja att diskutera filosofiska spörsmål, inte det faktum att vi alla hade diagnosen MS.
Fast ärligt talat vet jag inte med säkerhet att vi alla hade MS. Sjukdomen var inte det centrala när vi diskuterade vad som är viktigt i tillvaron. Diskussionen utgick från en bild på ett asiatiskt landskap med en ensam fiskare och några höga bergstoppar och vi kom gemensamt fram till ett tema som var just: Vad är viktigt?
Har man MS gäller det ibland att hushålla med energin och och det blir viktigt att bestämma vad man ska lägga sin kraft på (egentligen något som alla borde tänka på). Vi kom inte fram till något gemensamt svar på frågan men det var kanske inte heller meningen med diskussionen.
Själv fastnade jag för ordet "tid". Just nu kan man säga att jag köper tid - jag är ju sjukskriven på halvtid . Tiden gör att jag hinner med och framför allt orkar med, allt det som vanliga människor gör på sin fritid – städa och diska och annat "kul". Och det är inte för att jag är slö eller arbetsovillig. Det är för att jag har MS.
Malin - sjukgymnast var en fantastiskt bra diskussionsledare och jag längtar till nästa filokafé. Fantastiskt berikande.
 |
| Helt obegripliga anteckningar |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar