Translate

tisdag 11 augusti 2015

40 år gamla tårar

Det tog 40 år innan tårarna kom. Tårarna som den 10-årige Lars-Åke höll igen när han stod nedanför flygeln i Parkskolans aula och precis hade fått reda på att hans sångröst inte var bra nog för att få vara med i skolkören efter att ha sjungit "Vinden drar".
"Du och du och du och du får vara med. Ni andra är välkomna att försöka igen nästa år."
Jag kommer aldrig att glömma orden. Jag försökte givetvis komma in i kören även i femman och i sexan. Responsen var den samma: "Försök igen nästa år." Ja, i sexan kunde han ju inte säga riktigt så för då skulle jag ju börja högstadiet, men även om han sagt att jag skulle försöka igen på Lagaholmsskolan så hade budskapet inte gått fram.  Vid det laget var det bara ett annat budskap som fastnat och det var ett dolt budskap som aldrig har förbleknat. Efter tre misslyckade försök visste jag att jag inte kunde sjunga. Det var det enda budskap jag tog med mig.

Jag var egentligen lika ledsen varenda gång men jag blev bättre och bättre på att dölja det. Den 12-årige Lars-Åke skrattade åt beskedet. Att gråta fanns inte på kartan.

Men han var ledsen. Han visste ju att han inte kunde sjunga.  Även om just de orden aldrig någonsin kom över musiklärarens läppar.

"Du borde testa att vara med i kör."

Min goda vän lät mycket bestämd när hon försökte värva mig till den kör där hon varit med under våren.

Mitt svar kom automatiskt: "Jag kan ju inte sjunga."
"Men varför säger du så? Du har ju inget fel på din sångröst."
"Nej, jag kan inte. Jag vet det. Jag... "

Det var i detta läge som tårarna kom. Och det var inte en lite fukt i ögonvrån. Tårarna trillade som vore det lava från en vulkan. Det var de tårarna som 10-åringen så stoiskt höll tillbaka. Tänk att det ska ta 40 år innan en man börjar gråta.

En halvtimma senare hade jag anmält mig till kören. För till skillnad från publiken på Allsång på Skansen tycker jag om att sjunga och till skillnad från Parkskolans kör 1975 får alla vara med i denna kör. Fast det sistnämnda vågar jag inte riktigt tro på. 
Jag är rädd att även denna gång få höra: "Försök igen nästa år."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar