"Män med MS"

Detta inlägg publicerades den 24 april men raderades av någon anledning, så här kommer det igen.

Igår var det dags för vårterminens andra och därmed sista träff med "grabbarna" samtalsgruppen på Rehabstation-Liljeholmen.  Vi har haft sammanlagt tre träffar och jag hoppas verkligen att det fortsätter till hösten. 

 

Träffarna har kommit att betyda mycket för mig och blivit en viktig del i mitt arbete med att acceptera min MS samtidigt som jag inte vill låta den styra över vad jag kan göra och framför allt inte låta sjukdomen bestämma hur jag ska se på mig själv.

 

Ja, jag har MS men det gör mig inte till en loser för jag ser ju inte någon annan med min diagnos som en förlorare. Men i min värld var det under många år ok att klanka ned på mig själv och känna mig dålig för att jag hade en obotlig sjukdom. Jag löste detta genom att ignorera alla sjukdomstecken. Jag var ingen loser för jag klarade ju faktiskt av att jobba heltid. Vi pratar idioti på hög nivå. 

 

Samtalen i mansgruppen är intressanta.  Vi har olika bakgrund men vi lyssnar på varandra och glöm inte: Medelålders män kan diskutera känslor och framför allt kan vi visa oss svaga inför varandra. 

Idag har jag varit hos Teresa min kurator på Huddinge sjukhus.  Det var också jättebra och givande och jag börjar förstå vad jag själv säger under dessa samtal.