Mabthera och högt blodtryck

Idag var det dags för ett besök på Huddinge sjukhus för halvårets Mabtherabehandling mot min MS.

Mabthera är egentligen en cancermedicin som visat sig vara verkningsfull mot MS. Den ges som dropp en gång i halvåret. För mig var det andra gången jag behandlades. 

Tidigare hade jag under tio års tid tagit Avonex som är interferon beta och som ges intramuskulärt en gång i veckan. Att slippa hålla på att själv incicera en gång i veckan i låret är nog den allra bästa med Mabthera. Även om jag ska erkänna att jag väldigt ofta utnyttjade sjuksköterskor i vänkretsen. Vande mig aldrig riktigt vid tanken på att sticka mig själv.

Under mina tio första MS-år fanns över huvud inte någon medicin att få.  Tiderna förändras och det är bra det.

Innan droppet påbörjades skulle blodtrycket tas och redan när sköterskan började veckla ut blodtrycksmanschetten kände jag hur trycket ökade. Jag tror att det var 165/100. Fortsättning följer.

Nu kommer en ordvits...

Apropå blodtryck; Trycket på neurologiska kliniken var tydligen högt denna tisdag för det fanns ingen ledig sal där jag kunde få min medicin.  Jag fick ligga längst ned i korridoren bakom en skärm intill dörren till soprummet.

Jag var först lite skeptiskt men det spelade faktisk ingen som helst roll.  Vården och omsorgen var det inget fel på och jag fick god mat och lyckades till och med somna till :)

Efter närmare tre timmar hade det droppat färdigt och nytt blodtryck skulle tas och inte hade det blivit lägre. Åh nä! 175/110 och nu blev till och med jag lite orolig. Även doktorn blev orolig och fick namn på min företagsdoktor för han skulle kontaktas men jag skulle få en "chans" till efter en kvarts vila.

Massor av tankar for igenom huvudet om hur jag skulle lugna ned mig och tänkte jag på min rehab.  Är detta inte vad vi har gjort på avspänningspassen, yogan, den basala kroppskännedomen och inte minst quigongpassen  under hela rehaben? Jag gjorde en mix av allt fast mest blev det quigong-andning samtidigt som jag gick genom kroppen och såg till att jag vilade mot underlaget.  Mindfulness skulle man kunna säga.

Efter en kvart kom undersköterskan Pia med blodtrycksmanschetten och hon pratade lite smått utan att nämna ordet blodtryck och medan hon pratade kände jag hur det spände runt armen och jag fortsatte att andas plötsligt säger hon:
- 155/87.
Nästan helt perfekt för min ålder.  Jag vet inte om det var min avspänning eller Pias lugna sätt som fick ned trycket. Det var säkert en kombination.

Efter en kopp kaffe och en bulle kunde jag åka hem och ute var det solsken och det kändes som en bra avslutning på dagen att åka in till stan och strosa i det gyllene ljuset. Dagen på avdelning R81 var jobbig men intressant.  Dessutom fick jag träffa helt fantastisk sjukvårdspersonal som gjorde ett fantastiskt jobb även om jag låg i korridoren intill miljörummet <3

Mumie?

Min lilla hörna i korridoren

Jag hade ju nära till soporna

Solen sken när jag kom ut från sjukhuset så jag gick en runda på stan