Moster Lisa har blivit något bättre (hon heter egentligen Inga Lisa men jag sade alltid moster Lisa när jag var liten - och det tänker jag fortsätta med, så det så!).
Jag beslutade emellertid i eftermiddags att åka och hälsa på henne i helgen. Vad är väl en söndagslunch hemma hos Fredrik mot en helg på sjukhemmet i Knäred? Skämt åsido så känns det som om Fredrik kan vänta för han lär finnas kvar. Moster Lisa är mera tveksamt.
Jag kommer dock inte att göra avkall på min rehab. Den betyder alldeles för mycket för att man ska kunna skippa den hur som helst.
Kattvakt är ordnad och hemmet är städat så att inte mor behöver skämmas i sin himmel.
Imorgon på rehab ska jag tydligen träffa Pernilla-sjukgymnast. Det lär bli genomgång av balansövningarna. Jag hoppas att det blivit bättre. I alla fall lite.
Nu ljög jag lite. Det är klart att jag önskar att det har blivit bättre, men tänk om hon istället sade: "Det är bättre, men inte ok. Du MÅSTE fortsätta med rehab minst ett år till." Jag skulle inte protestera :)
Idag pratade jag med en av de tre underbara ms-sköterskorna på Huddinge. Okej det heter Karolinska men det ligger i Huddinge kommun. MS-SSK Eva är helt fantastisk.
Jag har även pratat med försäkringskassan. Även hon var trevlig men kunde inte tala om när jag skulle få mina pengar. Felet är säkert mitt eget. De hade så gamla inkomstuppgifter - från 1992 och det var året innan jag fick mitt första kända skov. Det hade säkert varit bättre om jag varit sjukskriven lite granna varje år.
Nu ska jag sova.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar