Rehab 24 - "examen"

Den 18 augusti kom 8 personer till Trekantsvägen 1 för sitt första rehab-pass på Rehabstation-Liljeholmen.  Ingen av oss visste egentligen vad vi skulle ge oss in på.  Jag gick in med ett öppet sinne och jag hoppades det skulle ge något.  Jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att det skulle ge så oerhört mycket mer. Dagen efter anslöt ytterligare fem personer som skulle gå steg 2. Vem som gick vilket steg var inte så noga för väldigt snabbt var vi en grupp där ledorden var tillit, öppenhet och omsorg.

 

Jag lärde inte bara känna de andra 12  deltagarna och personalen i MS-teamet. Jag lärde mig så oerhört mycket om mig själv och om min variant av sjukdomen.  Jag gick in med en vad jag trodde var en lindrig form av MS (jag sitter ju inte i rullstol). Efter första balanspasset fattade jag att mitt prat om "lindrig MS" helt enkelt varit klassisk försvarsmekanism. Jag kunde för tusan  inte sitta på en balansplatta och när jag på ett pass med basal kroppskännedom kände att min vänsterarm var betydligt längre än den högra (jag pratar känslan) insåg jag att det var dags att komma ut ur MS-garderoben

Det har varit en otrolig resa som jag aldrig skulle vilja ha ogjord.  Jag har i alla fått 12 nya vänner.  Jag vill gärna bli vän med den 13 deltagaren också och efter rehaben känns det som om jag i alla fall börjar bli kompis med honom.  Att han har MS är inte anledning nog att tycka illa om honom.  De andra har ju samma sjukdom som jag och dem tycker jag ju verkligen inte illa om så varför vara så hård mot sig själv.

 

Som avslutning fick vi ta ett ord med oss som kan påminna oss om vår rehab.  Jag valde "Omtanke". Det sammanfattar mitt rehab-gäng <3