Jag vet att det är mycket som har kretsat kring ms och sjukdom under höstens rehab och numera halva sjukskrivning. Det är lätt att man blir lite fixerad. Fast egentligen är skillnaden bara den att jag nuförtiden är öppen med det och delar. Fixerad har jag varit sedan mars 1993 då jag egentligen visste vad jag drabbats av men ingen läkare vågade säga det till mig.
Jag var och tränade på Rehabstation-Liljeholmen. Jag kände mig lite seg i kroppen så jag körde inte så hårt, men jag var med på Malins yogapass och blev svettig. Det är ganska ballt med yoga även om jag är osmidig som få.
Efter yogapasset snackade jag med en av mina nya träningskompisar. Han är lika gammal som jag och när han i slutet av 80-talet fick ms trodde läkarna att han förmodligen drabbats av Bechtrews. Symptomen liknar tydligen varandra Jag vet inte varför det känns viktigt att veta om jag verkligen har Bechtrews eller om det egentligen handlar om ms--symptom.
Detta gör att det känns ännu viktigare att träffa en reumatolog. Fast det vill inte träffa mig. Jag fick min Bechtrewsdiagnos på Akademiska i Uppsala men sedan jag kommit till Stockholm har reumatologerna verkat väldigt ointresserade av min sjukdom.
Jag tyckte surkål med bratwurst var en lämplig rätt för att beskriva min sinnestäming. Inte minst färgmässigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar