Rehab 20

Det var en riktigt behaglig förmiddag på Rehabstation-Liljeholmen.  Först var det ett pass med yoga med Malin.  Det är fortfarande väldigt stelt.  Jag tycker mina kompisar är hur viga som helst.  Alla verkar kunna sitta på rumpan med benen rätt ut och sedan ta tag runt fötterna med händerna.  Jag når liksom strax nedanför knäna - med toppen på mitt långfinger. Men jag ska bli bättre.  Jag måste!

Sedan körde sjukgymnast Pernilla ett balanspass tillsammans med praktikant-Charlotte. Det var riktigt, riktigt roligt för det kändes som om balansen har blivit bättre.  Jag lyckades hoppa ett drygt varv på ett ben utan att ta tag i barren. Jag fick beröm av Charlotte och jag kände mig hur stolt som helst.  Charlotte kommer att bli en lika bra sjukgymnast som Pernilla,  Malin och Andreas.

Sedan var det fika och efter det gruppsamtal. Vårt sista gruppsamtal under rehaben och alla greps av lite panik.  Stephen och Sofia bad oss berätta om vad vi tar med oss från vår rehab. Vi fyllde ett blädderblocksblad och det var mycket som förenade. Det jag själv tar med mig är all kunskap om sjukdomen i allmänhet och vilka mediciner och för första gången sedan 93 då jag fick mitt första kända första skov har jag lärt mig hur min egen sjukdom ser ut.  Jag har alltid försökt inbilla mig själv att jag haft en snäll form av ms.  Men egentligen redan på det första balanspasset började jag inse att jag inte bara led av "en släng av ms". Det gör att jag kommer att ha en annan självsäkerhet när jag träffar min neurolog.  Och jag kommer inte framställa mig som bättre och friskare än vad jag egentligen är.

Dagens sista pass var avspänning med Pernilla. Ett alldeles ljuvligt pass.  Jag snarkade visst vid ett par tillfällen, men det gör ju inget.

Under lunchen diskuterade vi i gruppen framtiden.  Jag hoppas att vi kommer att träffas. Det är ett fantastiskt gäng <3

På väg hem ringde telefonen.  Det var min mosters godeman.  Det var inte bra med moster.  Känns jobbigt.  Fast jobbigast är det förstås för moster. Jag pratade med henne i söndags och det är jag glad för. <3

Rehab 19

När man kör handcykel på pulspasset på  Rehabstation-Liljeholmen ser man ungefär den här vyn.  Tunnan i mitten av bilden tror jag är en brännvinstunna, på andra sidan vattnet är nämligen Reimersholme och det är ju en känd brännvinsö. Tror även att de har haft ett Allsvenskt lag i fotboll.

Dagen på rehaben inleddes med kuratorsamtal.  Stephen är kanon och jag känner mer och mer hur jag låtit min  ms begränsa mig i många situationer, inte bara när det gäller att gå nedför trappor.  Alla grejer har säkert inte varit helt relevanta, men säkert tjänat sitt kortsiktiga syfte i stunden.  Det som är jobbigt med kuratorsamtal är att lyssna på sig själv.  Samtidigt är det ju det som ger så oerhört mycket. Det är lite pinsamt men väldigt nyttigt.

Efter det var det dags för veckans pulsträning.  Det är så skönt att ta ut sig och bli svettig. Idag bankade  jag skiten ur boxsäcken så att jag fick ont vänster handled men det är smällar man får ta.

Efter fikat lyssnade vi på sjukgymnast Malin  som föreläste om blåsproblematik i samband med vår sjukdom. Även om jag inte har så stora problem med det, var det intressant att höra varför man alltid blir extra nödig när man sätter nyckeln i dörren och det tror jag gäller osjuka människor också :)

Nu är det bara fem gånger kvar på rehaben.  Usch, jag blir nervös av tanken och kolossalt trött.  :(

Men efter rehaben gick jag längs kajen till Årstadal och köpte glass som jag tidigare skrev.  Det var bra för mig :D

Sommarnjutning

Det gäller att suga ur det sista av sommaren.  Grön äppelsorbet från Rättviksglass och septembersolen  skänker en känsla av sommar.  I alla fall for ett ögonblick.  :)

Helgen i bilder

Gjorde två korta fotopromenader under den gångna helgen. Riddarholmen i lördags och i söndags "besteg" jag Hammarbybacken. Utsikten var mödan värd.

Riddarholmskyrkan

Stockholms stadshus

Högsta förvaltningsdomstolen och Svea hovrätt

Evert Taubes terrass

Svea hovrätt

Under andra världskriget   bodde den förre tyska förbundskanslern Willy Brandt I Hammarbyhöjden

Pennhusen på Danviksklippan såsom de ser ut från Hammarbybacken

Globen sedd från Hammarbybacken

Nacka

Stockholm

Fläskfilé, ugnsbakad potatis, champinjonsås och coleslaw

Det blev fläskfilé ikväll också med små ugnsbakade potatisar, smörfrästa champinjoner i vispgrädde och coleslaw. 

Coleslawen från igår var godare idag. 

Dekorationspiff: timjan

Fläskfilé med coleslaw och brynta champinjoner

Svensk fläskfilé stekt i bit och serverat med en coleslaw och brynta champinjoner. 

Coleslawen är gjord på grönkål, morötter, purjolök, schalottenlök, Dijonsenap,  crème fraîche, och misslyckad egenslagen majonnäs (smaken fanns där i alla fall). Grönkål funkar minst lika bra som vitkål i coleslaw.

Kvällens dekorationspiff var timjan och persilja.

Lövbiffssallad

Grönkål och grönsaker med glada färger ska visst vara bra mot autoimmuna sjukdomar. Det är ju dessutom väldigt gott så det känns verkligen inte som speciellt jobbig mat att äta.

Salladen innehåller också  morot, palsternacka, gurka, tomat, paprika, vitlök, purjolök, champinjoner, lövbiff från Smak av Gotland, valnötter, pumpakärnor, citron och kallpressad rapsolja.

Rehab 18

Det är inte klokt vad tiden går! Den sjätte rehabvecken är till ända.  Det är bara två veckor kvar, snyft :'(

Idag blev det mycket fokus på sömn för min del. Först pratade jag med min arbetsterapeut Kicki som fortsatte hjälpa mig att kartlägga min dag och vad jag lägger tid och framför allt vad jag lägger energi på. Eftersom min sjukdom är en energitjuv av stora mått (både fysiskt och psykiskt) blir jag lätt ohjälpligt trött. Och det kan vara en trötthet som bara väller över mig.  (Nej, jag har inte narkolepsi. Det visade sommarens ryggmärgvätskesprov.) Jag har lite att jobba med.

Jobba fick jag göra även på nästa pass då du vart dags för det  personliga tränings programmet som sjukgymnast Pernilla satt ihop. Många grejer innehåller en del balansövningar och det kan jag nog aldrig få för mycket av. Tack till sjukgymnaststudent  Charlotte, som hjälpte mig upp från den smala britsen när jag tränat skuldror och axlar. Annars hade jag väl legat kvar där fortfarande :)

Sen var det fika och efter det mer sömn.  Först en sömnföreläsning med kurator Frida och rehabinstruktör Monkan.  Intressant och oerhört relevant för oss med MS.

Monkan hade även hand om veckans sista programpunkt: avspänning.  Som allting annat på Rehabstation-Liljeholmen är det så oerhört proffsigt. Jag blev som vanligt så avspänd att jag nickade till. :)

Längtar till nästa pass på måndag. 

Det kan gå att att känna värme i det kalla och gråa.

Ugnsgratinerad blomkål med bacon

Ikväll ugnsgratinerade jag ett blomkålshuvud.  Blandade i lite purjolök och riven ost och hällde över en äggstanning med vispgrädde.  Äggstanningen satte sig inte riktigt men det blev ganska gott i alla fall.

Kvällens dekorationspiff var en kvist basilika

Rehab 17

Jag började dagen med att äta en kvarg med limesmak.  Så mycket frukost har frukost har jag inte ätit på evigheter.

Dagens första pass var basal kroppskännedom denna gång i stående. Det vart lite störande i början eftersom jag vill köra med slutna ögon.  Med stängda ögon blir min balans sämre och det tog några minuter innan jag började känna tillit till mig själv och till stolen som jag stod bakom.  Precis som förra gången kändes vänster arm fem centimeter längre. Den hänger dessutom  längre ut från kroppen än högerarmen.  Märkligt! Men det är verkligen bra att kämna igenom kroppen.

Det blev mer balansövningar senare.  Det känns som om jag är lite stabilare ibland men sen ska man försöka stå på ett ben och hämta en ärtpåse  från golvet och  kasta den i en papperskorg och  då blir man bara förbannad på sig själv.  Vilket väl är ganska dumt eftersom min kropp inte medvetet jäklas med, eller också gör den det. Man blir faktiskt svettig även av dessa övningar.

Fika sedan och därefter gruppsamtal.  Temat för dagen var sund egoism.  Du är ett svårt ämne som jag måste kämpa vidare med. 

Rehaben avslutades med en halvtimme quigong.  Detta är ett moment som jag gillar mer och mer.  Jag trodde det var flum innan jag testat det, men det är ju så skönt Ock man känner sig så pigg och lite duktig efteråt.

Återigen en bra dag på Rehabstation-Liljeholmen.  Men många tankat och känslor väcktes. Jag imponeras gång på gång av de proffsiga personalen och mina varma kurskamrater.

Rehab 16

Dagen på Rehab har som vanligt varit oerhört intressant. Man lär sig mycket om sig själv.  Och jag är säkert allt för öppen i det jag skriver men man väljer själv om man vill läsa. 

Jag började idag hos kurator Stephen. Jag gillar det här med kuratorssamtal. Jag gillar att komma på saker om mig själv när jag samtalar med en kurator.  Det känns lite som Sokrates majevtik. Samtalet föder kunskap, i det här fallet, om en själv.  Det är faktiskt lite jobbigt att lyssna på sig själv men väldigt nyttigt.

Sedan var det ett puls- och fyspass med sjukgymnast Andreas och rehabterapeut Monkan.  Jag älskar att bli svettig.  Och jag älskar att banka skiten ur boxsäcken som jag kallar MS. En av mina rehabkompisar tänker på sin läkare.  Det kanske är samma sak.

Apropå skit så var det en riktig skitföreläsning efter fikat
Det var undersköterskan på Rehabstation-Frösundavik (samma bolag) som pratade kiss och bajs. 

Oerhört intressant och givande.  Alla i gruppen verkade känna igen sig. Väldigt få i gruppen hade vågat prata så mycket om det tidigare.

Det jag gillar med Rehabcenter-Stockholm är att de tar till vara all kompetens.  Det är inte en sjukgymnast, kurator eller arbetsterapeut som är bäst att prata om kiss och bajs.  Inte ens en sjuksköterska och allra minst en doktor klarar av det.  Den som kan mest ska föreläsa och i det här fallet är det en undersköterska. För usk:an kan mer än läkaren för hen (ofrast hon) har varit med patienten på toaletten.  Jag är inte ett dugg förvånad.

Madde Stenius som föreläste har skrivit en bok om tarm och blåsa som lämpligt nog heter Skitenkelt som till och med finns på engelska.  Föreläsningen var oerhört intressant  Även om dina egna problem inte är enorma var det nyttigt att lyssna på. 

Trodde aldrig att jag skulle våga prata on det här.  Jag litar tydligen på folk. 

Mustig höstgryta

Jag gillar långkok.  Jag gillar högrev.  Jag gillar rotfrukter.  En gryta var alltså en bra rätt om man vill  få med alla de bitarna.

Jag hade i en skvätt rödvin också och två matskedar rårörda lingon.  En blandning av surt och sött. 

Det var gott.

Kvällens dekorationspiff var persilja, finskuren purjolök och basilika.  Snyggt och framförallt gott.

Mat på spisen

Jag håller på att laga mat och det blir någon sorts gryta och grejerna på bilden ska med plus ett gäng vitlöksklyftor, en kålrot och timjan och kanske något annat som jag hittar i kylen.
En skvätt rödvin kanske?

Röding med palsternacksmos och stekta kantareller

Det blev röding även denna vecka. Men det är ju så gott 

Denna vecka åt jag med palsternacksmos, stekta kantareller och vitvinssås (som jag frös in förra veckan.

Fisken blev lite torr ilväll för jag gömde att ställa klockan.  Men det är ok och framförallt bättre än sushi. 

Under tiden jag käkade kollade jag på dokumentären om Doug Seegers.  Och artisterna i Idol 2014 får ursäkta.  Det var Doug som berörde mig mest ikväll.  Och ja, det blev visst en liten tår också. 

Rehab 15

Det femtonde rehabpasset ägde rum idag.  Jag är fortfarande väldigt förtjust i min rehab och kan inte fatta att om tre veckor är det slut.  Vet inte riktigt hur jag ska tackla detta jag vill fortsätta att må bra i all evighet.

Dagen inleddes med yoga med sjukgymnast Malin.  Jag tycker att samtliga vänner i gruppen är sjukt smidiga medan jag själv är stel som en frostnupen pinne i januari.  Det är bedrövligt.  Kanske kan jag skylla på att jag även har en ryggreumatisk sjukdom, morbus Bechterew. Jag är stel i ryggen helt enkelt. Fast ska jag vara ärlig handlar det förmodligen om att jag aldrig har stretchat.

Efter fikat hade jag kuratorsamtal med Stephen som läser min blogg och det är ju helt ok. Då slipper jag ju säga allting :) Jag fick prata om mitt ms-hat som tyvärr yttrar sig som ett självhat. Han är bra den där skotten :) Och jag insåg att jag skyller mycket på min MS.  Mina val hade säkert inte varit annorlunda utan sjukdomen.

Dagen på rehab-stationen slutade med avspänning med alltid lika underbara Monkan. Jag somnade säkert fyra gånger.  Jag vill ha hennes röst som ljudfil.  Det är så bra. 

Sen var det lunch.  Nio personer var med idag.  Jag gillar verkligen min rehabgrupp.  Och jag räknar både oss nybörjare och  de som gått en gång tidigare. 

Rödbetor med fetaost i ugn och torkad skinka

Man behöver verkligen inte koka rödbetorna själv Icas färdigkokta är helt ok. 

Fetaost är gott att ha på när man ugnsgratinerar. Valnötter och pumpakärnor är också gott till.  Lite flytande honung lyfter smakerna.

Dagens dekorationspiff var slätbladig persilja. 

Rehab-pass 14

Jag skrev ett långt inlägg.  Men råkade trycka på fel knapp och allt försvann. Jag är duktigt trött på min mobil.

Jag orkar inte skriva om det ikväll. Kanske imorgon.  Kanske

Rehab-pass 13 med föreläsning

Idag har jag varit på ms-rehab för 13:e gången. Tänk att mer än halva rehaben nu är gjord.  Vet inte hur jag ska klara mig utan, när den är slut.

Idag var det närståendedag på kursen.  Jag tror att min enda närstående, Odezia, inte hade fått så mycket  ut av det så hon fick stanna hemma :) Men det var en bra dag i alla fall.

Vi rehabiliterare inledde med pulsträning och stretching.  Jag älskar pulsträning.  Jag älskar att bli svettig och andfådd. Underbara Pernilla och Monkan höll koll på oss :)

Stretching är något som jag borde lägga ned mer tid på.  Idag fick jag personlig coachning av  Charlotte/-a som är sjukgymnaststudent.  Ja, även Pernilla hjälpte till.  Det var verkligen fantastisk. Jag skämdes lite dock, eftersom jag var så svettig att jag gick och skvätte.  Men det är väl bra för det visar att jag tagit i ordentligt.

Efter fikat som var mingelbaserat (vilket väl är sådär om man har ms) var det föreläsning med en ms-expert, Fredrik Piehl. Det var två timmar med en massa info om min sjukdom och även om var forskningen står.

Ska jag vara ärlig så tänkte jag mer än en gång att varför fick jag sjukdomen 1993. Det tog liksom 10 år innan jag fick medicin.  Det fanns ju inte  på 90-talet😕. Det fanns ju inte ens magnetröntgen.

Nej, jag är inte bitter. Eller också är det det som jag är.  Fast det har jag kanske rätt att vara, i alla fall lite bitter även om jag har bättre immunförsvar än de flesta. Problemet är mitt immunförsvar inte gillar mig själv. Det kan ha att göra med rökning.  Eller också något annat.

När jag gick till tuben var Stockholm så där vackert som Stockholm kan vara på hösten.

Älgfärsbullar med potatismos.

Det blev älgfärsbullar ikväll med potatismos, lättkokta sugarsnaps och champinjonsås. Till det blev det rårörda lingon. 

Kvällens dekorationspiff var slätbladig persilja. 

Halstrad fjällröding med svamp, sparris och vitvinssås

Jag följer slaviskt Halvåtta hos mig och och som Hardcore fan gillar man inte alltid de där specialveckorna. Jag var väldigt skeptisk inför den senaste veckan med politiker.

Men det blev en riktigt bra vecka.  God mat och deltagare som visade varandra respekt. Sådant skulle jag vilja se mer av i deras politiska vardag.  

Kanske var det därför jag skippade att kolla på Slutdebatten ikväll. Jag ville inte se när våra politiker inte visar varandra respekt.  Jag vill inte se när medelålders män dissar unga kvinnor. Vår demokrati är allt för viktig och med krig och gränsöverträdelser i vår absoluta närhet känns det oviktigt att prata om några hundra spänn hit eller dit eller att bara  misskreditera och medvetet missförstå sin motståndare. 

Jag kände direkt att jag ville laga Tomas Tobés (M) varmrätt eftersom jag älskar röding.  Så, så fick det bli, fast jag skippade pressad potatis. Såsen var så god att man kunde äta den med sked. http://www.recept.nu/tomas-tobe---politikervecka/varmratter/fisk-skaldjur/halstrad-roding-med-svamp--sparris-och-vitvinssas/

Dagens dekorationspiff var färsk dill.

Rehab 12

Det är helt otroligt. Idag har vi kommit halvvägs i rehabiliteringen. Jag vill inte att det ska ta slut. Jag är så nöjd med den här tiden. 

 

Idag på rehaben var det väldigt mycket prat för min del, fast vi började med yoga med sjukgymnasten Malin.  Det är skrämmande att tänka på hur man ser ut när man utför sina yoga moves. Jag tror att det finns många döda personer som är rörligare än vad jag är

 

Därefter var det kuratorsamtal med Stephen.  Jag fick en chans att hata mig själv lite mer men samtidigt blev mitt hat ifrågasatt Och det är bra. 

 

Sen var det fika och därefter gruppsamtal om energitjuvar och energikällor.  Min största energikälla just nu är rehabstation Liljeholmen.  Och största tjuven är jag själv.

 

Sist var det samtal med min sjukgymnast Pernilla.  Allting är rätt just nu

Passet avslutades med 1,5 timmars lunch med underbara nya vänner. <3

Rester igen

Jag hade två vildsvinsfärsbiffar kvar sedan i helgen.  De är slut nu.

Till det, brynta morötter, frästa kantareller  med vispgrädde, tomater och rårörda färska lingon. Inget märkvärdigt, men gott för att vara rester.

Basilika fick vara dekorationspiff.

Rehab 11

Det har varit ytterligare en helt fantastisk dag på Rehabstation-Liljeholmen.

Vi skulle egentligen ha haft BK, alltså basal kroppskännedom, men sjukgymnast Malin var sjuk så kollegan Pernilla tog över och då blev det massage.

Detta var ju helt fantastiskt.  Jag jobbade med två andra karlar och deras fingrar gjorde mig varm så jag blev alldeles svettig.  Och det var väl vad de båda andra också tyckte när de fått massage. 

Därefter träffade jag arbetsterapet  Kicki och fick svaren på screeningen för två veckor sedan.  Det mesta var bra, men vissa grejer var låga.  Det är lite jobbigt att tänka min kognitiva förmåga är sämre. Men det handlar kanske om att jag gör av med  en massa energi på idiotsaker, som att gå ned för en trappa.

Efter fikat var det föreläsning med föreståndare Lena om stress.  Även det här var bra.  Allt är bra. 

Quigongpass efter det. Jag blir allt bättre på att röra mig och andas samtidigt och Monkan är en klippa.  :)

Sedan kom dagens bästa pass-lunch med mina vänner.  Fyra av oss satt kvar i 1,5 timmar.  Det är ett bra gäng :D

Rehab-pass nummer 10

Dagens rehab-pass var på eftermiddagen så jag jobbade på förmiddagen och när jag gick från tuben till skolan låg dimman tät över Trekanten. Lite magisk stämning för det var så väldigt vackert. Bilden finns i färg på både fb och insta om än i väldigt matta färger. 

Jag gjorde om den till svartvitt och då blev den så klart mer dramatisk men det hände en grej till. Bilden kom att likna min #$%@×*! :(  sjukdom, inte nu men i framtiden. 

I bilden finns mycket svart men mera vitt och anledningen till det är att det finns en en sten i nederkanten och den stenen är att Rehabstation-Liljeholmen finns. Stenen är en stepping stone in i framtiden. 

Jag har aldrig sett den stenen tidigare och jag har jobbat på min skola i 8 år.   Men det är mycket jag inte hade upptäckt innan jag började på rehab. Min sjukdom t ex. Jag har haft MS i 21 år, och det hade jag heller aldrig erkänt för mig själv. 

På dagens rehab körde vi först Puls.  Jag hade tänkt köra lugnt (förkyld hela helgen, men ganska snart fattade jag att det var omöjligt.  Jag MÅSTE gå all in.  Det är säkert tecken på att jag är lite korkad. Att jag var förkyld kände jag inte av överhuvudtaget. Tröjan var plaskvåt efteråt så jag var nöjd.  Jag vet inte var ifrån jag har fått detta. Men det är så skönt att bli rejält svettig. Våta träningskläder är liksom tecken på att man gjort tillräckligt.

Efter sjukgymnast Andreas pulspass var det egen träning. Jag tränade som vanligt balans och det går nog lite bättre, fast det går ju inta bra.  Jag vill kunna stå på balansplattan och böja på benen mer än tre gånger innan jag trillar. 

Jag hatar min MS.

Sista passet var helt underbart. Inofficiellt kallades det för "måndagsmys med Andreas"  och så det var precis vad det var. En skön kombination av stretchning och avslappning. Och ja, jag somnade 2 gånger. 

Andreas är en av teamets sjukgymnaster. Detta var riktigt skönt.

Rehab-pass nummer 10

Dagens rehab-pass var på eftermiddagen så jag jobbade på förmiddagen och när jag gick från tuben till skolan låg dimman tät över Trekanten. Lite magisk stämning för det var så väldigt vackert. Bilden finns i färg på både fb och insta om än i väldigt matta färger. 

Jag gjorde om den till svartvitt och då blev den så klart mer dramatisk men det hände en grej till. Bilden kom att likna min #$%@×*! :(  sjukdom, inte nu men i framtiden. 

I bilden finns mycket svart men mera vitt och anledningen till det är att det finns en en sten i nederkanten och den stenen är att Rehabstation-Liljeholmen finns. Stenen är en stepping stone in i framtiden. 

Jag har aldrig sett den stenen tidigare och jag har jobbat på min skola i 8 år.   Men det är mycket jag inte hade upptäckt innan jag började på rehab. Min sjukdom t ex. Jag har haft MS i 21 år, och det hade jag heller aldrig erkänt för mig själv. 

På dagens rehab körde vi först Puls.  Jag hade tänkt köra lugnt (förkyld hela helgen, men ganska snart fattade jag att det var omöjligt.  Jag MÅSTE gå all in.  Det är säkert tecken på att jag är lite korkad. Att jag var förkyld kände jag inte av överhuvudtaget

Efter pulsen var det personlig träning.  Många gamla moment som kom

Tröjan var plaskvåt efteråt så jag var nöjd.  Våta träningskläder är liksom tecken på att man gjort tillräckligt.

Jag vet inte var ifrån jag har fått detta. Men det är så skönt att bli rejält svettig. 

Efter sjukgymnast Andreas pulspass var det egen träning. Jag tränade som vanligt balans och det går nog lite bättre, fast det gör ju inta bra.  Jag vill kunna stå på balansplattan och böja på benen mer än tre gånger innan jag trillar. 

Jag hatar min MS.

Sista passet var helt underbart. Inofficiellt kallades det för "måndagsmys med Andreas"  och så det var precis vad det var. En skön kombination av stretchning och avslappning. Och ja, jag somnade 2 gånger. 

Rester och en grönkålssallad

Två av gårdagens vildsvinsfärsbiffar fick nytt liv ikväll tillsammans med en sallad på sådant jag hittade i kylen: grönkål, tomater, gurka, rädisor, champinjon, melon, salladslök, rabarb, basilika, citronfilé, honung och säkert något jag har glömt. 

Färsbiffar på vildsvin och råstekta potatis

Jag har aldrig  ätit vildsvin tidigare så när det fanns färs på Hemköp till bra pris var jag tvungen att testa. 

Färsen blev till biffar med finhackad lök, hackad persilja och malda enbär.  Salt och peppar ingick förstås.

Råstekta potatis och smörstekta champinjoner som blandas med en stor skvätt grädde är gott till.

Mat på g

Nu ska det bli färsbiffar på vildsvinsfärs. Ska bli spännande. 

Fisk- och skaldjurssoppa med lime crème fraîche

I kvällens fisk-och skaldjurssoppa har jag färsk torskfilé, frysta musslor och räkor. 

Jag började med att koka några små potatisar. Sedan fräste jag morötter, lök, några cocktomater och färsk chili.   När röran fått gosa till sig i grytan hällde jag på lite vatten och en fiskbuljongtärning. Sedan fick det sjuda i en 10 minuter. Efter en 6-7 minuter lade jag i några ärtskidor och lite hackad persilja.  En skvätt grädde fick också komma med. Sedan åkte fiskbitarna i. Fiskbitarna var med i fem minuter och musslorna och räkorna fick bara koka upp.  Salt, vitpeppar och cayennepeppar ska också i.

Servera med crème fraîche smaksatt med limezest och limesaft.

Tack Elisabeth för att du inspirerade mig till denna rätt.  Det var jättegott.  😊

Rehab-pass 9

Jag var snuvig och varm när jag åkte till dagens rehab-pass. Ett tag funderade jag på att ställa in men det är så givande att vara med då jag vill inte missa något. 

Dagen började med att prata med kurator Stephen.  Det ger så mycket och det går inte att gömma sig. 

Därefter var det träning med sjukgymnast Pernilla. Jag var tvungen att ta det lite lugnt eftersom jag var förkyld.  Men jag blev ändå svettig.

Efter fikat var det egen vald träning  jag fortsatte köra balans och det gick faktiskt sådär.  Kanske var balansen sämre på grund av sjukdomen. Jäkla ms!

Veckans sista pass var avspänning med Monkan.  Jag somnade nog till ett par gånger.  Vet inte om någon hörde mig snarka :)

Sen var det dags för lunch på Trekantens servicehus.  Gott som vanligt och många go'a möten. Jag gillar verkligen mina nya kompisar.

Smörkokt torsk

Jag blev så glad när jag var på ICA-Skanstull och handlade och såg att de hade torsk i skivor.  Det var så vi åt kokt torsk i det Ebbesonska hemmet. Den här torsken kom från Nordalanten. När jag var barn tror jag att den kom från Kattegatt.

Killen i fiskdisken rekommenderade att  bara salta och peppra  och koka i ugnen med smör.  Så det gjorde jag fast jag slängde i en salladslök som fick koka med.

175 grader 20-25 min.

Smörfonden fick bli bas i senapssåsen.  Och ja det var min hemmamalda senap. 

Torsken var kanongod.

Rehab-pass 8

Under dagens första rehab-pass som var basal kroppskännedom kändes det helt plötsligt som om min vänsterarm var fem cm längre än högerarmen.  Jag var dessutom tvungen att ta av mig armbandsuret för det skapade liksom obalans i kroppen, men vänsterarmen var lik förbaskat "längre" och när jag "gick genom" kroppen nerifrån och upp kände jag av alla gamla skov hela vägen upp till bröstbenet.  Dessa förtränger jag i vanliga fall för jag vill ju vara duktig.  Jag vet inte när det blev duktigt att ljuga för sig själv?

Därefter var det balansövningar. Jag tror att det gick bättre än förra veckan.  Jag lyckades nästan sitta på balansplattan i två minuter. Nu ljuger jag lite igen men jag satt, i alla fall,  i nästan en minut som längst.

Det som jag egentligen gillar mest med rehaben är alla möten med människor.  Efter balansen var det fika och det ger så mycket input att prata med andra i samma situation. Dessutom är jag djurvän och Rehabstation-Liljeholmens egen mellanpudel Sebbie tyckte att jag var en bra kompis och han betedde sig precis som en katt så jag kände mig hemma :)

De mänskliga mötena fortsatte under nästa punkt som var gruppsamtal. Var ganska tyst men lyssnade. 

Passet avslutades med quigong. Det kändes bra.  Jag lyckades röra mig och andas på en och samma gång - i alla fall lite.

Fel av mig där.  Quigongpasset var det sista officiella passet.  Men dagen avslutades som vanligt i restaurangen på Trekantens servicehus. Fantastiska samtal och god mat.  Idag var det stekt fläsk med löksås.

Hela upplägget är då proffsigt.  Om någon med ms funderar på att välja rehab så kolla om Rehabstation-Liljeholmen är ett alternativ!

Rehab - dag 7

Jag gillar det här med rehab. Idag har det varit pulsträning och jag gillar att ta i så att man iallafall blir lite svettig.  Vissa grejer går bättre och bättre som att hålla en rockring igång.  Låter som en skitgrej. Det är det inte när man inte har koll på kroppen.

Sedan var det personlig träning som min sjukgymnast Pernilla satt ihop.  Även balansövningarna gick bättre än tidigare.  :)

Sedan vart det dags för sjukgymnast Malin att föreläsa.  Lika viktigt som föreläsningen är erfarenhetsutbytet.

En bra eftermiddag helt enkelt.