Det är inte klokt vad tiden går! Den sjätte rehabvecken är till ända. Det är bara två veckor kvar, snyft :'(
Idag blev det mycket fokus på sömn för min del. Först pratade jag med min arbetsterapeut Kicki som fortsatte hjälpa mig att kartlägga min dag och vad jag lägger tid och framför allt vad jag lägger energi på. Eftersom min sjukdom är en energitjuv av stora mått (både fysiskt och psykiskt) blir jag lätt ohjälpligt trött. Och det kan vara en trötthet som bara väller över mig. (Nej, jag har inte narkolepsi. Det visade sommarens ryggmärgvätskesprov.) Jag har lite att jobba med.
Jobba fick jag göra även på nästa pass då du vart dags för det personliga tränings programmet som sjukgymnast Pernilla satt ihop. Många grejer innehåller en del balansövningar och det kan jag nog aldrig få för mycket av. Tack till sjukgymnaststudent Charlotte, som hjälpte mig upp från den smala britsen när jag tränat skuldror och axlar. Annars hade jag väl legat kvar där fortfarande :)
Sen var det fika och efter det mer sömn. Först en sömnföreläsning med kurator Frida och rehabinstruktör Monkan. Intressant och oerhört relevant för oss med MS.
Monkan hade även hand om veckans sista programpunkt: avspänning. Som allting annat på Rehabstation-Liljeholmen är det så oerhört proffsigt. Jag blev som vanligt så avspänd att jag nickade till. :)
Längtar till nästa pass på måndag.
 |
| Det kan gå att att känna värme i det kalla och gråa. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar