Det femtonde rehabpasset ägde rum idag. Jag är fortfarande väldigt förtjust i min rehab och kan inte fatta att om tre veckor är det slut. Vet inte riktigt hur jag ska tackla detta jag vill fortsätta att må bra i all evighet.
Dagen inleddes med yoga med sjukgymnast Malin. Jag tycker att samtliga vänner i gruppen är sjukt smidiga medan jag själv är stel som en frostnupen pinne i januari. Det är bedrövligt. Kanske kan jag skylla på att jag även har en ryggreumatisk sjukdom, morbus Bechterew. Jag är stel i ryggen helt enkelt. Fast ska jag vara ärlig handlar det förmodligen om att jag aldrig har stretchat.
Efter fikat hade jag kuratorsamtal med Stephen som läser min blogg och det är ju helt ok. Då slipper jag ju säga allting :) Jag fick prata om mitt ms-hat som tyvärr yttrar sig som ett självhat. Han är bra den där skotten :) Och jag insåg att jag skyller mycket på min MS. Mina val hade säkert inte varit annorlunda utan sjukdomen.
Dagen på rehab-stationen slutade med avspänning med alltid lika underbara Monkan. Jag somnade säkert fyra gånger. Jag vill ha hennes röst som ljudfil. Det är så bra.
Sen var det lunch. Nio personer var med idag. Jag gillar verkligen min rehabgrupp. Och jag räknar både oss nybörjare och de som gått en gång tidigare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar