Idag har jag varit på ms-rehab för 13:e gången. Tänk att mer än halva rehaben nu är gjord. Vet inte hur jag ska klara mig utan, när den är slut.
Idag var det närståendedag på kursen. Jag tror att min enda närstående, Odezia, inte hade fått så mycket ut av det så hon fick stanna hemma :) Men det var en bra dag i alla fall.
Vi rehabiliterare inledde med pulsträning och stretching. Jag älskar pulsträning. Jag älskar att bli svettig och andfådd. Underbara Pernilla och Monkan höll koll på oss :)
Stretching är något som jag borde lägga ned mer tid på. Idag fick jag personlig coachning av Charlotte/-a som är sjukgymnaststudent. Ja, även Pernilla hjälpte till. Det var verkligen fantastisk. Jag skämdes lite dock, eftersom jag var så svettig att jag gick och skvätte. Men det är väl bra för det visar att jag tagit i ordentligt.
Efter fikat som var mingelbaserat (vilket väl är sådär om man har ms) var det föreläsning med en ms-expert, Fredrik Piehl. Det var två timmar med en massa info om min sjukdom och även om var forskningen står.
Ska jag vara ärlig så tänkte jag mer än en gång att varför fick jag sjukdomen 1993. Det tog liksom 10 år innan jag fick medicin. Det fanns ju inte på 90-talet😕. Det fanns ju inte ens magnetröntgen.
Nej, jag är inte bitter. Eller också är det det som jag är. Fast det har jag kanske rätt att vara, i alla fall lite bitter även om jag har bättre immunförsvar än de flesta. Problemet är mitt immunförsvar inte gillar mig själv. Det kan ha att göra med rökning. Eller också något annat.
När jag gick till tuben var Stockholm så där vackert som Stockholm kan vara på hösten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar