Under dagens första rehab-pass som var basal kroppskännedom kändes det helt plötsligt som om min vänsterarm var fem cm längre än högerarmen. Jag var dessutom tvungen att ta av mig armbandsuret för det skapade liksom obalans i kroppen, men vänsterarmen var lik förbaskat "längre" och när jag "gick genom" kroppen nerifrån och upp kände jag av alla gamla skov hela vägen upp till bröstbenet. Dessa förtränger jag i vanliga fall för jag vill ju vara duktig. Jag vet inte när det blev duktigt att ljuga för sig själv?
Därefter var det balansövningar. Jag tror att det gick bättre än förra veckan. Jag lyckades nästan sitta på balansplattan i två minuter. Nu ljuger jag lite igen men jag satt, i alla fall, i nästan en minut som längst.
Det som jag egentligen gillar mest med rehaben är alla möten med människor. Efter balansen var det fika och det ger så mycket input att prata med andra i samma situation. Dessutom är jag djurvän och Rehabstation-Liljeholmens egen mellanpudel Sebbie tyckte att jag var en bra kompis och han betedde sig precis som en katt så jag kände mig hemma :)
De mänskliga mötena fortsatte under nästa punkt som var gruppsamtal. Var ganska tyst men lyssnade.
Passet avslutades med quigong. Det kändes bra. Jag lyckades röra mig och andas på en och samma gång - i alla fall lite.
Fel av mig där. Quigongpasset var det sista officiella passet. Men dagen avslutades som vanligt i restaurangen på Trekantens servicehus. Fantastiska samtal och god mat. Idag var det stekt fläsk med löksås.
Hela upplägget är då proffsigt. Om någon med ms funderar på att välja rehab så kolla om Rehabstation-Liljeholmen är ett alternativ!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar