Det var en riktigt behaglig förmiddag på Rehabstation-Liljeholmen. Först var det ett pass med yoga med Malin. Det är fortfarande väldigt stelt. Jag tycker mina kompisar är hur viga som helst. Alla verkar kunna sitta på rumpan med benen rätt ut och sedan ta tag runt fötterna med händerna. Jag når liksom strax nedanför knäna - med toppen på mitt långfinger. Men jag ska bli bättre. Jag måste!
Sedan körde sjukgymnast Pernilla ett balanspass tillsammans med praktikant-Charlotte. Det var riktigt, riktigt roligt för det kändes som om balansen har blivit bättre. Jag lyckades hoppa ett drygt varv på ett ben utan att ta tag i barren. Jag fick beröm av Charlotte och jag kände mig hur stolt som helst. Charlotte kommer att bli en lika bra sjukgymnast som Pernilla, Malin och Andreas.
Sedan var det fika och efter det gruppsamtal. Vårt sista gruppsamtal under rehaben och alla greps av lite panik. Stephen och Sofia bad oss berätta om vad vi tar med oss från vår rehab. Vi fyllde ett blädderblocksblad och det var mycket som förenade. Det jag själv tar med mig är all kunskap om sjukdomen i allmänhet och vilka mediciner och för första gången sedan 93 då jag fick mitt första kända första skov har jag lärt mig hur min egen sjukdom ser ut. Jag har alltid försökt inbilla mig själv att jag haft en snäll form av ms. Men egentligen redan på det första balanspasset började jag inse att jag inte bara led av "en släng av ms". Det gör att jag kommer att ha en annan självsäkerhet när jag träffar min neurolog. Och jag kommer inte framställa mig som bättre och friskare än vad jag egentligen är.
Dagens sista pass var avspänning med Pernilla. Ett alldeles ljuvligt pass. Jag snarkade visst vid ett par tillfällen, men det gör ju inget.
Under lunchen diskuterade vi i gruppen framtiden. Jag hoppas att vi kommer att träffas. Det är ett fantastiskt gäng <3
På väg hem ringde telefonen. Det var min mosters godeman. Det var inte bra med moster. Känns jobbigt. Fast jobbigast är det förstås för moster. Jag pratade med henne i söndags och det är jag glad för. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar