Rehab-pass nummer 10

Dagens rehab-pass var på eftermiddagen så jag jobbade på förmiddagen och när jag gick från tuben till skolan låg dimman tät över Trekanten. Lite magisk stämning för det var så väldigt vackert. Bilden finns i färg på både fb och insta om än i väldigt matta färger. 

Jag gjorde om den till svartvitt och då blev den så klart mer dramatisk men det hände en grej till. Bilden kom att likna min #$%@×*! :(  sjukdom, inte nu men i framtiden. 

I bilden finns mycket svart men mera vitt och anledningen till det är att det finns en en sten i nederkanten och den stenen är att Rehabstation-Liljeholmen finns. Stenen är en stepping stone in i framtiden. 

Jag har aldrig sett den stenen tidigare och jag har jobbat på min skola i 8 år.   Men det är mycket jag inte hade upptäckt innan jag började på rehab. Min sjukdom t ex. Jag har haft MS i 21 år, och det hade jag heller aldrig erkänt för mig själv. 

På dagens rehab körde vi först Puls.  Jag hade tänkt köra lugnt (förkyld hela helgen, men ganska snart fattade jag att det var omöjligt.  Jag MÅSTE gå all in.  Det är säkert tecken på att jag är lite korkad. Att jag var förkyld kände jag inte av överhuvudtaget. Tröjan var plaskvåt efteråt så jag var nöjd.  Jag vet inte var ifrån jag har fått detta. Men det är så skönt att bli rejält svettig. Våta träningskläder är liksom tecken på att man gjort tillräckligt.

Efter sjukgymnast Andreas pulspass var det egen träning. Jag tränade som vanligt balans och det går nog lite bättre, fast det går ju inta bra.  Jag vill kunna stå på balansplattan och böja på benen mer än tre gånger innan jag trillar. 

Jag hatar min MS.

Sista passet var helt underbart. Inofficiellt kallades det för "måndagsmys med Andreas"  och så det var precis vad det var. En skön kombination av stretchning och avslappning. Och ja, jag somnade 2 gånger. 

Andreas är en av teamets sjukgymnaster. Detta var riktigt skönt.